Den byråkratiska revolutionen

Fler och fler röster efterlyser nu mer och mer radikala lösningar på den situation Sverige hamnat i. Jag säger egentligen inte emot, läget är extraordinärt och man löser sällan svåra problem med försiktiga åtgärder.

Men det är inte vi att agera så.

Precis som de totalitära ideologierna inte fick fäste i Sverige på 30-talet kommer det inte att bli så nu heller. Vi låter det hellre ta lite tid för att få inbilla oss själva att i är anständiga, även om det betyder att fler människor blir lidande under en längre tid. Det är den Svenska Modellen.

Så, om inte svartklädda patruller ska internera subversiva individer i avvaktan på deportation, hur ska vi då komma tillrätta med hundratusentals människor som lever i parallellsamhällen som bara växer sig större vecka efter vecka?

Med byråkratiska medel.

Det låter kanske osannolikt, det sätter antagligen inte ungdomens hjärtan i brand och det är inte särskilt säljbart. Men det är det enda sättet för de gamla partierna att ta tillbaka makten från SD och erbjuda en lösning som inte kommer att slita isär Sverige för decennier framöver.

Även politiker inser att det som sker nu inte är hållbart. Politiker på riksnivå kan framstå som närmast infantilt obegåvade när man granskar deras beslut men de hade inte hamnat där om de inte haft något bakom pannbenet. Inte nödvändigtvis ett tresiffrigt IQ men i alla fall en känsla för maktspel och manipulativt beteende. Och det kommer att räcka långt.

De senaste veckornas opinionsundersökningar har belönat de partier som pratat om en åtstramad flyktingpolitik och den har gjort det på SD:s bekostnad. Ganska många politiker har nog fått blodad tand och de röster som tidigare tappats till SD vill man nog gärna ha tillbaka. Några av dem kan man nog få ganska lätt men ju fler man vill ha desto mer kommer man att få bjuda till.

Så, hur ser då en byråkratisk revolution ut? De allra flesta inser nog att en absolut majoritet av de ”flyktingar” som kommer till Sverige gör det för att få det så materiellt bra som möjligt. Att man dessutom kan leva sitt liv utan att göra avkall på sitt levnadssätt betyder nog mycket för många. I Sverige kan man könsstympa sina flickor, man kan ha kvar sina fruar oavsett antal och barbariska sedvänjor som halal och kvinnoförtryck ifrågasätts knappt. Checklistan kan kryssas i punkt efter punkt. Toppa det med världens mest generösa bidragssystem så är det lätt att se vad som kommer att hända och precis så har det också blivit.

Vill man stoppa och vända den strömmen är det alltså ”bara” att vända upp och ner på receptet som lockade alla dessa människor hit.

Ta bort de ekonomiska incitamenten. Folk måste äta men de behöver inga pengar. Enklaste möjliga logering och bespisning.

Gör klart att föresatsen alltid är att de som kommit ska åka hem så fort det blir säkert. Kan man åka på semester har man givetvis inga asylskäl. ”Flyktingbarn” som mirakulöst hittar sina föräldrar (eller barn) dagen efter att de fått PUT får återförenas i hemlandet.

Kriminalitet ska, självklart, alltid leda till hemresa.

Förbjud halal, all djurhållning ska ske med största möjliga hänsyn till djuren och religiös ritualslakt kan aldrig anses vara förenligt med sådan hänsyn. Även import av halalslaktat kött måste förbjudas, djuren lider inte mindre för att halspulsådern snittas upp och de får förblöda i något annat land.

Kvinnlig könsstympning är ett ohyggligt beteende och nästan 40 000 flickor och kvinnor i Sverige beräknas ha utsatts för detta. Flickor könsstympas både i Sverige och under resor till hemländerna. Föräldrar som utsätter sina barn för sådana missdåd ska självklart inte få stanna i Sverige utan skickas hem omedelbart.

Ett annat viktigt instrument är sanningen. Fram tills idag har invandrare kunnat begå nästan vilka brott som helst utan att det kommit fram till vanligt folk. Tvärt om har det aktivt tystats ner och i många fall har pressen förespeglat allmänheten att det varit svenskar som begått brotten. Den dagen varje invandrarbrott publiceras på samma sätt som brott som begås av svenskar blir det nog jobbigare att skita i lagen. Även om våldtäkt mot svenska flickor inte ses som något allvarligt i stora invandrargrupper så vill man säkert inte ha den negativa uppmärksamhet som följer med sådana brott.

Kanske borde man gå ännu längre? Kanske borde man göra en större skatteväxling i samband med detta där skattekakan minskas på bekostnad av att färre individer och organisationer kan leva på skattepengar. Olika intresseorganisationer för diverse ”minoriteter” som finansieras av det allmänna räknas i hundratal, kanske tusental. Människor som lever gott på andras arbete utan att tillföra något till det stora flertalet räknas i hundratusental. Om istället vanligt folk fick behålla mer av sin inkomst skulle vi kunna leva bättre, fler människor komma i jobb och vi skulle kunna få tillväxt igen. På riktigt, inte genom att bli fler eller på lånade pengar. Det skulle vara högerpolitik och det är det den här bloggen handlar om.

Varför det är dags att riva upp flyktingkonventionen

De flesta känner till Genèvekonventionen som reglerar asylrätten. Mindre känt är New York-protokollet som är det tillägg som möjliggör dagens asylindustri. Den ursprungliga konventionen kändes nödvändig efter andra världskrigets fasor och gav människor från Europa rätt att söka asyl i andra Europeiska länder. Också sådana saker som vem som är flykting regleras där, exempelvis kan inte krigsförbrytare hävda asylrätt.

Hur man tänkte när man författade New York-protokollet är däremot en gåta. Vad trodde man sig uppnå genom att ge möjlighet för människor att söka asyl på andra sidan jorden? Det är just detta tillägg till den ursprungliga Genèvekonventionen som göder flyktingsmugglarnas intäkter och gör att länder som Sverige och Tyskland inte längre är trygga länder med goda framtidsutsikter.

I en globaliserad värld har dessa gamla konventioner spelat ut sin roll, de har blivit en belastning och måste rivas upp. Under andra världskriget och tiden strax efter gav Sverige ungefär 200 000 människor en fristad och vi behövde inga högtravande dokument för att göra det enda rätta. De som kom visade också tacksamhet, jobbade och gjorde rätt för sig. En liten del blev kvar men de flesta reste hem igen när de fick möjlighet. Alla kunde inte resa hem eftersom deras länder ockuperades av Sovjetunionen och då fick de stanna. (Undantaget Baltutlämningen, modern svensk historias största skamfläck.)

Den formen av givande och tagande leder till kulturutbyte och ömsesidig gagn. Idag när araber och afrikaner kommer med väl inlärda rättigheter och långa kravlistor är resultatet ett helt annat. Vårt land skövlas av giriga lycksökare som passerat ett stort antal säkra länder för att ta sig till just det land som ger dem bäst avkastning på insatsen. För att tillskansa sig ännu mer rättigheter ljuger man (ofta) om ålder och ursprung.

Nej, det är dags att riva de förlegade dokument som satt sig som bojor kring våra fötter. De var illa genomtänkta och har för länge sedan passerat sitt bäst före-datum.

I nationens intresse

Många oroas av de medborgargarden som bildas runt om i landet. Särskilt polisen som ju förväntas ha våldsmonopolet i landet är alldeles extra oroade.

Men är medborgargarden något nytt? Knappast. Har polisen haft våldsmonopol i Sverige tidigare? Ens någonsin? Knappast det heller.

När jag var en liten knatte på 70-talet kan man nog säga att polisen var väldigt nära ett våldsmonopol. Idén att etniskt baserade gäng skulle beväpna sig och bestrida våldsmonopolet och hävda vissa stadsdelar som sina egna var för avlägsna för att ens utgöra kioskdeckarmaterial. Kanske i USA eller någon annanstans men inte i vårt lilla land.

Medborgargarden är inte heller något nytt, det som är nytt är att de agerar öppet och söker uppmärksamhet. Tidigare har medborgargarden efter bästa förmåga försökt att agera under radarn, som om de varit olagliga, vilket de faktiskt inte är. Blandas det in vapen och vad vi skulle kunna kalla ”uppsökande verksamhet” begår man brott men företeelsen i sig är inte olaglig.

Man ska inte heller underskatta betydelsen av att massmedia vill göra en poäng av att det dyker upp medborgargarden Just Nu, det passar ju den bild ”agendasättande medier” som exempelvis DN vill ge av läget och kan man sedan koppla ihop ett svartklätt medborgargarde med Folkets Demonstration, som ju inte hade något som helst att göra med varandra så ökar ju intresset ytterligare. Några lösnummer, eller snarare extra klick, blir det säkert också.

Nu när dammet lagt sig och vi kan konstatera att det mesta vi läst om de svartklädda i Stockholm varit påhittat och att det som egentligen hände var mer av en flygbladsutdelning och lite spända muskler återstår frågan om vad vi bör göra härnäst. Ska vi stödja den här företeelsen? Åt vilket håll driver den utvecklingen?

  1. Jag tror att händelser som den i Stockholm huvudsakligen handlar om att sätta press på polisen att agera. ”Om inte ni börjar ta vanligt folks säkerhet på allvar kommer vi att kliva in.”
  2. Jag tror att medborgargarden på gatorna i förlängningen är både verksamma mot brott och en bra ögonöppnare för människor som tidigare inte velat se den generella utvecklingen i Sverige. När människor som Magnus Betnér och Henrik Schyffert uttalar sig om att Sverige är ”tryggare än någonsin” är det risk att det finns människor som faktiskt tror på dem.

Förhoppningsvis finns det tillräckligt med ryggrad ute i kåren för att omöjliggöra Dan Eliassons jakt på vanliga svenskar istället för yrkeskriminella och illegala. Förhoppningsvis samlar sig också de borgerliga politikerna och avsätter den rödgröna röran och i förlängningen även den urusle Eliasson. Bara textraden ”Vem fan vill ha en svensk tjej? En discofitta utan hjärna?” från hans låt ”Knulla i Bangkok” borde ha diskvalificerat honom för alla offentliga positioner men istället blev låten spelad i Sveriges radio och svenskhataren förärad toppjobb efter toppjobb trots att han varit en katastrof på i princip varje post.

Men än så länge fortsätter Batra att stödja Löfven och hans vänsterregering. Medan vanligt folk i allt större grad vänder ryggen till låter moderatledaren gropen grävas allt djupare. Bättre beskrivning av svensk höger är svårt att uppbringa.

Precis vad världen frågat efter – en politisk blogg till!

Politik säljs i färdiga paket. De flesta hittar ett paket de är nöjda med och köper det mer eller mindre som det är. Sådan har aldrig jag varit och därför har jag inte heller varit partipolitiskt aktiv på över 20 år. Däremot är jag politiskt intresserad och lägger mig gärna i saker.

I stora drag kan man dela upp politik i vänster och höger. Är man till vänster tycker man att andra ska betala, är man till höger tycker man att det är ok att betala men att man då också ska ha inflytande över hur pengarna används. Det finns fler definitioner men de är antingen förlegade och ointressanta eller för teoretiska för att åtminstone jag ska orka bry mig.

Så här långt inga större problem. Men det är också här åsiktspaketen kommer in. Om man ska följa de som får uttala sig i våra större medier så innefattar paket ”Vänster” också att vi har ett ansvar att ta hit alla som har en annan hudfärg än vad vi själva har. Vänstern bygger alltså på ett perspektiv baserat på ras och kallar sig därför antirasister. Om du inte förstår hur det hänger ihop behöver du inte oroa dig, de begriper inte heller.

Högerpaketet innehåller även det åsikten att vi ska ha en omfattande invandring. Med den ska man slå sönder välfärdsstaten, alla sanna högermänniskors Nemesis. Anna-Karin Batra har en gång i tiden skrivit en motion om att välfärdsstaten måste avskaffas då den står i vägen för den fria migrationen. Senare kom hon att synas i TV-rutan så nu säger hon inte så impopulära saker längre.

Det finns en ytterst begränsad koppling mellan de här åsiktspaketen och vad de som går och stoppar lapp i lådan vad fjärde år faktiskt tycker, önskar eller skulle ha någon nytta av. Detta har inte oroat representanterna för åsiktspaketen då det inte funnits några alternativ.

Det är här Sverigedemokraterna kommer in. För uppenbarligen har det funnits ett uppdämt behov av ett sådant alternativ. När SD väl fick vittring på riksdagsplatserna gick det nämligen väldigt fort. Flera av opinionsinstituten har dem som största parti i Sverige idag.

Och det är här det blir intressant på allvar. För när tredje världens svängdörrar in till den svenska välfärden hotades gick det fort och lätt att lägga andra åsiktsskiljaktigheter åt sidan för att försvara just den frågan. Decemberuppgörelsen må ha varit ganska kortlivad men följderna och framförallt skadeverkningarna kommer att stanna med oss länge än.

Allt detta är högerns fel. Det låter kanske konstigt när det kommer från någon med ett så uppenbart förakt för vänsterpolitik som jag men det är exakt vad jag kommer att skriva om i den här bloggen. Och så klart vad vi ska göra åt saken.