Terrorn är invandringens kanske minsta konsekvens

Attentatet i Stockholm får naturligtvis stor uppmärksamhet men jag ifrågasätter de starka reaktionerna. Vi hade fyra skjutna på fyra dagar i början av året utan att krigsrubrikerna togs fram och vi hade fyra våldtäkter eller försök till våldtäkter inom loppet av ett dygn förra helgen utan att det blev mer än några få notiser.

Det, är invandringens verkliga pris. Vardagsvåldet och den förlorade tryggheten.
Förminskar detta attentatet i Stockholm? Nej, givetvis inte. Men vi har blivit så bedövade av invandringens vardagskonsekvenser att vi knappt ser dem längre och att det behövs ett terrorattentat för att vi ska kunna se mångkulturens verkliga konsekvenser är en indikator för hur illa ställt det är med Sverige och hela Västvärlden.

Vi måste hitta tillbaka till ett normaltillstånd där varje våldtäkt väcker en ursinnig vrede. Varenda en av de tusentals fall där invandrare trasat sönder svenska kvinnors liv borde väcka en storm av hat och avsky. Varje barn som blir trakasserat eller blir bestulet på sin mobil borde leda till att vuxna ger sig ut och patrullerar gatorna för att säkerställa att det inte upprepas.

Och krigsrubrikerna, om inte de medier som varit med och drivit fram massinvandringen vill ta fram dem så faller det ansvaret på oss. Vi har sociala medier och andra verktyg att ta till.

Vi kan inte vänta på nästa terrorattentat för att göra våra röster hörda och hoppas på att det är tillfället då folk vaknar. För om vi gör det, då kommer attentaten att bli en lika stor del av vår vardag som våldtäkter, rån och mord. Även de kommer till slut att reduceras till notiser. Det får inte hända, därför är det upp till oss nu och vi måste se till att våra röster hörs.