Nationellt parti 2.0

Förra veckan nåddes vi av nyheten att de gamla SDU-parhästarna Kasselstrand och Hahne lämnat in en ansökan till Valmyndigheten om att registrera ett nytt parti. Namnet skall vara Alternativ för Sverige och för många har det väl varit en fråga om när snarare än om.

Personligen är jag väldigt positivt inställd till nyheten och tänkte här förklara varför.

  1. Svensk nationalistisk politik har på senare stagnerat. SD har varit dominerande och har tack vare de etablerade partiernas oförmåga att hantera den förändrade opinionen gått starkt framåt. Detta har skett i princip helt utan SD har behövt göra något alls, vilket ju också är exakt vad de sysslat med sedan senaste valet. En energiinjektion är alltså ytterligt välbehövlig.
  2. SD har allt mer närmat sig de andra sju antirasistiska vänster/mittenpartierna. Ett högerparti saknas alltså i svensk politik både ur ett ekonomiskt perspektiv men även när det gäller värdefrågor. Oscar Sjöstedt har varit ett ljus i mörkret med klartänkta förslag och bra analysförmåga men det har aldrig känts som om resten av partiet direkt har brunnit för ekonomiska frågor. Det är synd, ekonomin är nyckeln både till många röster och till lösningen på invandringsproblematiken genom de incitament Sverige erbjuder så kallade flyktingar, något man sällan hör SD prata om.
  3. Högerflanken inom Svensk politik är alltså för närvarande helt obesatt och vi såg i striden om SD Stockholms styrelse att Hahne hade både rätt tankar och rätt medkombatanter för att besätta den flanken. Kasselstrand har visat historiskt intresse och medvetenhet, tillsammans känns det alltså som att de uppfyller alla kriterier för att vara ett trovärdigt högeralternativ.
  4. Två partier kan få fler röster än ett. Även om AfS med största säkerhet inte kommer att vilja förhålla sig gentemot SD så är de ändå så att de tillsammans med SD kommer att bilda ett blågult block i allt utom sina egna ögon. Ett gammalt och tryggt alternativ, ett lite yngre och fräschare. Min personliga åsikt är att SD har ett max på ca 25% av väljarna, tillsammans med ett lite tuffare alternativ blir de det ”snälla” alternativet och jag ser det inte alls som omöjligt att vi kan se en sammanlagd väljaropinion på ca 30-35%.

Kritik har absolut hörts på olika håll. Vissa hävdar att det är för sent, att det är för kort tid tills nästa val. Min personliga analys är att det tvärtom kan vara för tidigt. Hade man gått ut senare hade man kunnat ge sig rakt in i en valrörelse. Kanske hade en sådan strategi krävt omöjligt mycket hemlighetsmakeri för att vara genomförbar men i slutändan tror jag ändå att det går att mobilisera ett stort stöd på kort tid. Inte bara är missnöjet stort gentemot SD, det finns också en stor frustration med de andra partierna som gör att man kan dra till sig ett relativt stort antal personer med politisk erfarenhet och egna väljare. Utöver det har man hela SDU i ryggen, partiet har alltså en gräsrotsrörelse som inget annat nytt parti haft i svensk historia.

Andra klagar på namnet, något jag har svårt att se som ett verkligt problem. Initialt positionerar man sig parallellt med Alternative für Deutschland vilket jag tycker är klokt. AfD har inga högerextrema rötter eller belastande historia av det slag som exempelvis Front National har. Om sedan politiken liknar Le Pens är det ett mindre problem så länge klädedräkten är mer AfD och 2000-tal. Allt detta är sedan av övergående karaktär, så fort man är etablerad definierar man sig själv, det är väl ingen som börjar tänk på tyska CDU när svenska KD nämns?

Allt detta är givetvis spekulationer så länge inte ”de fyras gäng” – Kasselstrand, Hahne, Ohlsson och Berg – själva uttalar sig. Kasselstrand har ju bara bekräftat att han dementerar det hela. Men spännande är det!