Fattigare än våra föräldrar?

Tidigare i somras publicerade McKinsey en rapport som bekräftade vad de flesta av oss nog redan insett: Vi kommer att få det sämre än våra föräldrar. Om vi inte redan har det så.

Särskilt utsatta är de unga som inte valt rätt utbildning eller inte utbildat sig över snittet.

Läs utredningen här!

Hur kan det då komma sig att vi trots stora landvinningar inom IT och produktionsteknik och stora framsteg inom distribution och andra rationaliseringar inte ökat vårt välstånd? Politiker och tankesmedjor vill få dig att tro att det här är en komplicerad frågeställning men det är det verkligen inte, svaren är mycket enkla:

  1. Vi har exporterat våra inkomstkällor. Globalisering och frihandel har flyttat vår tillverkningsindustri till låglöneländer. Vi har för att förenkla det hela bytt våra bra jobb mot billiga platt-tv. Just nu följer utvecklingscentren efter och när länderna i fjärran östern inte längre behöver de gratis utbildningsplatser vi bjuder på idag försvinner universiteten också.
  2. Vi har importerat gigantiska utgiftsposter. Invandringen från tredje världen är så kostsam att den dränerar våra finanser och skuldsätter oss på en nivå som vi inte kommer att kunna komma tillbaka från utan ytterst radikala åtgärder. Politiker och invandringsförespråkare vill göra gällande att det är frågan om kortfristiga ”investeringar” och att invandringen kommer att vara lönsam på sikt. Verkligheten är den motsatta, de som kommer har otroligt svårt att komma i arbete och ju fler invandrare ett land har, ju fler söker sig dit. Minusposten kommer alltså bara att öka i storlek tills vi gör något åt den.

Förutom de rent ekonomiska faktorerna kommer andra, som den havererade tryggheten, skolans sammanbrott och polisens kollaps och oförmåga att anpassa sig till en förändrad verklighet. Här har vi en kombination av mänskligt lidande och ekonomiska kostnader som i längden kommer att stå oss dyrare än miljardrullningen för att försörja de som söker sig hit i jakten på materiellt välstånd.

Dyster läsning? Absolut. Men kanske den nödvändiga påminnelse om att verkligheten alltid kommer ikapp som behövs för att vi ska göra något åt saken?