Liberalism = vänster för välbeställda

Det är inte jag själv som hittat på uttrycket i rubriken men det är så bra att jag gärna skulle låta folk tro det. Jag är nämligen helt klart kärringen mot strömmen här och ser inte liberalism som något positivt, utan som en politisk ism långt närmare marxismen än konservatismen.

Men liberalism är ju höger? Eller?

Nej. Liberalismen står i motsats till bevarandet av det traditionella samhällsbygget, det som ligger till grund för vårt välstånd, vår frihet och allt som är värt att bevara.

Liberala Ungdomsförbundet satte etiketten bra på sig själva när de beslutade att verka för laglig incest mellan helsyskon och nekrofili. Liberalism är normkritik förklädd till högerpolitik men oavsett hur du sminkar liket efter kommunismen är det fortfarande samma gamla lik och du vill inte ha det i din egen säng.

Överhuvudtaget har vi gått vilse i höger/vänsterskalan de senaste 30 åren eller så. I det traditionella perspektivet där höger betyder liten stat och låga skatter och vänster betyder stor stat och höga skatter har vi definitivt ingen svensk höger på spelplanen. Moderaterna kallar sig arbetarparti och är helt bekväma med att ligga i världstoppen när det gäller höga skattetryck. ”Högerextrema” SD ligger långt till vänster om dem med sina drömmar om Per Albins gamla folkhem och de andra allianspartierna ska vi bara inte tala om, de kan lika gärna börja plugga Internationalen och Marxs dialektik för det är där de hör hemma.

Om man istället lägger skalan mellan mer och mindre konservativ så blir resultatet ungefär det samma. Det finns inga konservativa partier i Sverige. M kan inte få nog av liberalism och ser inget att bevara i Sverige. KD vet nog inte vad de själva vill eller sysslar med förutom att skrämma bort potentiella väljare och missa öppna mål, Liberalerna drömmer om vad de ska bedriva för otukt i sänghalmen och dagens Center sitter på Stureplan och sippar sojalatte medan de filar på nästa försök att sälja på svenska folket månggifte och drogliberalism. ”Antalsneutrala äktenskap” snodde ju M så debatten sägs hög över om man ska hänga på där eller om man ska hitta på något ännu mer krystat själva.

Det finns alltså ett stort spektrum ledigt i svensk politik och massor av väljare där ute som gärna skulle lägga sin röst på ett parti med ryggrad och anständighet nog att stå upp för normer och traditionella värderingar. Ett sådant parti skulle inte få den patetiska vänsterpressen med sig men det är sannolikt bara en fördel i ett land där mediaetablissemanget har marginellt högre förtroendekapital hos folket än Pravda eller En Ding Ding Värld.