I nationens intresse

Många oroas av de medborgargarden som bildas runt om i landet. Särskilt polisen som ju förväntas ha våldsmonopolet i landet är alldeles extra oroade.

Men är medborgargarden något nytt? Knappast. Har polisen haft våldsmonopol i Sverige tidigare? Ens någonsin? Knappast det heller.

När jag var en liten knatte på 70-talet kan man nog säga att polisen var väldigt nära ett våldsmonopol. Idén att etniskt baserade gäng skulle beväpna sig och bestrida våldsmonopolet och hävda vissa stadsdelar som sina egna var för avlägsna för att ens utgöra kioskdeckarmaterial. Kanske i USA eller någon annanstans men inte i vårt lilla land.

Medborgargarden är inte heller något nytt, det som är nytt är att de agerar öppet och söker uppmärksamhet. Tidigare har medborgargarden efter bästa förmåga försökt att agera under radarn, som om de varit olagliga, vilket de faktiskt inte är. Blandas det in vapen och vad vi skulle kunna kalla ”uppsökande verksamhet” begår man brott men företeelsen i sig är inte olaglig.

Man ska inte heller underskatta betydelsen av att massmedia vill göra en poäng av att det dyker upp medborgargarden Just Nu, det passar ju den bild ”agendasättande medier” som exempelvis DN vill ge av läget och kan man sedan koppla ihop ett svartklätt medborgargarde med Folkets Demonstration, som ju inte hade något som helst att göra med varandra så ökar ju intresset ytterligare. Några lösnummer, eller snarare extra klick, blir det säkert också.

Nu när dammet lagt sig och vi kan konstatera att det mesta vi läst om de svartklädda i Stockholm varit påhittat och att det som egentligen hände var mer av en flygbladsutdelning och lite spända muskler återstår frågan om vad vi bör göra härnäst. Ska vi stödja den här företeelsen? Åt vilket håll driver den utvecklingen?

  1. Jag tror att händelser som den i Stockholm huvudsakligen handlar om att sätta press på polisen att agera. ”Om inte ni börjar ta vanligt folks säkerhet på allvar kommer vi att kliva in.”
  2. Jag tror att medborgargarden på gatorna i förlängningen är både verksamma mot brott och en bra ögonöppnare för människor som tidigare inte velat se den generella utvecklingen i Sverige. När människor som Magnus Betnér och Henrik Schyffert uttalar sig om att Sverige är ”tryggare än någonsin” är det risk att det finns människor som faktiskt tror på dem.

Förhoppningsvis finns det tillräckligt med ryggrad ute i kåren för att omöjliggöra Dan Eliassons jakt på vanliga svenskar istället för yrkeskriminella och illegala. Förhoppningsvis samlar sig också de borgerliga politikerna och avsätter den rödgröna röran och i förlängningen även den urusle Eliasson. Bara textraden ”Vem fan vill ha en svensk tjej? En discofitta utan hjärna?” från hans låt ”Knulla i Bangkok” borde ha diskvalificerat honom för alla offentliga positioner men istället blev låten spelad i Sveriges radio och svenskhataren förärad toppjobb efter toppjobb trots att han varit en katastrof på i princip varje post.

Men än så länge fortsätter Batra att stödja Löfven och hans vänsterregering. Medan vanligt folk i allt större grad vänder ryggen till låter moderatledaren gropen grävas allt djupare. Bättre beskrivning av svensk höger är svårt att uppbringa.

2 reaktioner till “I nationens intresse”

  1. Bra skrivet! Energien tror jag måste riktas till politiker i beslutsfattande position. Så att vi får politiska beslut som ändrar reala fakta på marken! Dvs. repatriering.
    Samt ökad bistånd!

Kommentarer inaktiverade.