Alla skulle tjäna på ett gästarbetarsystem

Vi får ofta höra att vi behöver invandringen för ”klara välfärden” och för att kompensera för vår ”åldrande befolkning”. Exakt hur många hundra tusen arbetslösa och bidragsberoende invandrare vi behöver för att klara denna välfärd är det dock ingen som vill tala om.

Jag tror inte ett smack på detta. Vi är ett av de mest utvecklade länderna i världen, i alla fall var vi det innan mångkulturexperimentet spårade ur, och med modern teknik och effektivisering hade vi lätt klarat både välfärd och äldrevård om vi inte samtidigt hade behövt försörja en allt större del av världens arbetsskygga som känt sig sugna på svenska räkmackor.

Om, och detta är ett ytterst hypotetiskt om, vi vid något tillfälle verkligen skulle behöva ett tillskott av arbetskraft finns det dessutom en ypperlig lösning på det angenäma problemet.

Gästarbetare.

Närmast ett fult ord idag ger det verklighet åt nästan alla de ”fördelar” som invandringsförespråkare brukar tillskriva invandringen. Förutom att lösa arbetskraftsbristen ger det nämligen, i motsats till dagens form av migration, också fördelar för länderna som arbetskraften kommer från.

  1. Gästarbetare skickar hem pengar som försörjer familjemedlemmar och hjälper ursprungslandet att utvecklas.
  2. När gästarbetaren återvänder hem tar han med sig kunskaper som är gynnsamma för hemlandet.

Eftersom gästarbetaren är tillfällig är det helt rimligt att han inte har tillgång till välfärdssystemen i sin helhet. Han blir alltså i motsats till asylturisten inte en belastning på värdlandet. Belastar man inte systemen så är det också rimligt att man inte betalar lika mycket i skatt som de som har tillgång till välfärden. Gästarbetare borde alltså erhålla en skatterabatt. Som alla bra dealar skulle detta vara en ren win-win som båda parter tjänar på.

Och det mina vänner, det är högerpolitik. Alla som är med och bidrar tjänar på en sådan.

Man kan ha mångkultur utan massinvandring

Just nu befinner jag mig i Tallinn. En stad ungefär lika stor som Göteborg men med något färre invandrare än genomsnittlig svensk busstation. Enligt all politiskt korrekt dagstidningslogik borde alltså Tallinn vara kulturfattigt och urtråkigt?

Glöm det.

Tallinn är en sprudlande stad med all världens kök och klubbar och uteliv som lockar till sig turister från massor av länder. Gillar du till exempel sushi? Glöm Sverige och kom hit. Över huvud taget får man sig till livs asiatisk mat av fantastisk kvalitet. Eller besök någon av de bästa italienska restaurangerna utanför Italien självt. Urvalet är i praktiken ändlöst för nya restauranger öppnar fortare än du hinner äta dig igenom de gamla.

Den enda slutsats man rimligtvis kan dra är att kulturberikning, riktig sådan och inte den ironiska form man oftast pratar om i Sverige, inte har något att göra med hur många individer man tar in från en och samma plats.

Ganska självklart egentligen.

Det finns säkert fler skäl till att Tallinns kulturliv blomstrar. Ett skäl jag kan tänka mig är att det inte går att luta sig på några bidrag för att leva ett bekvämt arbetsfritt liv. Lite som Sverige fast tvärt om.

Jag hoppas att länderna i det gamla öst lär av våra misstag och inte gör om dem. Att komma tillbaka efter decennier av ockupation har på många sätt gått mirakulöst fort. För oss att att reda upp sviterna efter decennier av massinvandring kommer sannolikt att ta mycket längre tid.

Varför Trump är viktig också för oss

Det finns en sjuka i västvärldens politik där de politiska ledarna blivit handlingsförlamade och där väljarna blivit de som är mer radikala och förändringssugna.

Hästen och vagnen har så att säga bytt plats.

Jag tror att jag vet hur det här har skett, det är 68-vänstern som varit ytterst framgångsrik i sin kamp för att dominera journalistiken och under årtionden varit de som efter behag tillsatt, och avsatt, de politiska makthavarna.

På senare tid har deras monopol på nyhetsförmedling försvunnit i och med att vi fått alternativa medier, något väljarna varit snabba att anamma. Politikerna har däremot blundat efter bästa förmåga.

Det är ju nämligen så att politikerna har fått något i retur för att släppa den reella makten. De har sluppit granskning så länge de hållit den kursändring åt vänster vi sett allt sedan 70-talet. Efter att Gösta Boman bytte riksdagshuset mot pyssel på lantstället sedan han begåvats med den odugling till svärson som de flesta av oss känner som Carl Bildt har Sverige inte haft någon höger värd namnet.

Hur kommer då ”The Donald” in i allt detta? Jo, för första gången, i några sammanhang som räknas, har vi en politiker som utmanar den här ordningen. Den politiska korrekthet som legat som en blöt filt över västvärlden, den bisarra kultur där den mest lättkränkta alltid fått sätta dagordningen och den som varit kreativ, produktiv och därmed i de flesta fall stått med räkningarna ständigt blivit misstänkliggjord.

Trump säger ”Make America Great Again”, vilket faktiskt en gång i tiden var Ronald Reagans kampanjslogan. (”Let’s Make America Great Again”, på den tiden, om man ska vara petig.) Det sägs också att Trump betalat 100 K USD för rättigheterna att använda sloganen, vilket han nog har råd med. Vad man kan undra är hur man kan man vända sig emot ett sådant ställningstagande? Hur kan man gå till val på ”Låt oss fortsätta den självkastrerande skitspiral vi befinner oss i”, den vision som framförallt Hillary tycks vara symbolen för?

För att det är naturligt att fortsätta med det man redan gör. Att bryta mönstret kräver mod och vilja. Trump har mod och vilja, massor av det.

Vad skulle en valseger för Trump betyda för Europa och Sverige?

Det politiska och journalistiska etablissemanget har satsat massor av prestige i att måla upp Trump som en ovalbar galning utan utsikter att vinna. Som det ser ut nu så får de nog äta hatt till frukost, lunch och middag för är det någon som ser ut att dominera den republikanska sidan är det just Trump.

Och om man kan vinna val i USA trots att man har gammelmedia emot sig så kan man rimligtvis göra det i resten av världen också? För oss som producerar och/eller konsumerar alternativ media är detta en självklarhet. Vi vet att miljoner människor bara i Sverige bortser från trötta dagstidningar när det gäller beskrivningen av det politiska dagsläget.

Det är alltså inte alls otroligt att politiker även här skulle våga kasta av sig PK-oket och ge väljarna vad de vill ha. Att företräda även de som betalar räkningarna och inte bara de vars röster de kan köpa med bidrag och tjänster. För det är precis det som hänt över hela västvärlden, ingen har fört deras talan som stått för fiolerna. Alla politiker, lobbyorganisationer och politiska maktspelare som fackförbunden har varit upptagna med att hylla de de odugliga, de som varit lätta att köpa medan de som gått till jobbet och skött sina företag, de som sett till att det funnits mat på bordet även för de som inte haft lust att bidra till den gemensamma kakan, de har bara fått höra att de är skuld till allt ont i världen. Och är man upptagen med att sköta sitt orkar man kanske inte bemöta allt sådant trams, särskilt inte som ”alla” verkar ge motsidan rätt.

Men det är slut med det nu. Kaninerna har åkt ur hatten i för stora antal för att gå att stoppa tillbaka. PK-packet har i sin hybris gått alltför långt samtidigt med att alternativa medier gör det omöjligt att dölja obekväma sanningar längre.

Trump har mycket stor chans att bli USA:s president, nästa år kanske vi får se Marine LePen göra samma sak i Frankrike. Under tiden rensar Polen ut kommunisttidens kvarlevor från sinn press och media.

En ljusnande framtid är i sanning vår.

Den byråkratiska revolutionen

Fler och fler röster efterlyser nu mer och mer radikala lösningar på den situation Sverige hamnat i. Jag säger egentligen inte emot, läget är extraordinärt och man löser sällan svåra problem med försiktiga åtgärder.

Men det är inte vi att agera så.

Precis som de totalitära ideologierna inte fick fäste i Sverige på 30-talet kommer det inte att bli så nu heller. Vi låter det hellre ta lite tid för att få inbilla oss själva att i är anständiga, även om det betyder att fler människor blir lidande under en längre tid. Det är den Svenska Modellen.

Så, om inte svartklädda patruller ska internera subversiva individer i avvaktan på deportation, hur ska vi då komma tillrätta med hundratusentals människor som lever i parallellsamhällen som bara växer sig större vecka efter vecka?

Med byråkratiska medel.

Det låter kanske osannolikt, det sätter antagligen inte ungdomens hjärtan i brand och det är inte särskilt säljbart. Men det är det enda sättet för de gamla partierna att ta tillbaka makten från SD och erbjuda en lösning som inte kommer att slita isär Sverige för decennier framöver.

Även politiker inser att det som sker nu inte är hållbart. Politiker på riksnivå kan framstå som närmast infantilt obegåvade när man granskar deras beslut men de hade inte hamnat där om de inte haft något bakom pannbenet. Inte nödvändigtvis ett tresiffrigt IQ men i alla fall en känsla för maktspel och manipulativt beteende. Och det kommer att räcka långt.

De senaste veckornas opinionsundersökningar har belönat de partier som pratat om en åtstramad flyktingpolitik och den har gjort det på SD:s bekostnad. Ganska många politiker har nog fått blodad tand och de röster som tidigare tappats till SD vill man nog gärna ha tillbaka. Några av dem kan man nog få ganska lätt men ju fler man vill ha desto mer kommer man att få bjuda till.

Så, hur ser då en byråkratisk revolution ut? De allra flesta inser nog att en absolut majoritet av de ”flyktingar” som kommer till Sverige gör det för att få det så materiellt bra som möjligt. Att man dessutom kan leva sitt liv utan att göra avkall på sitt levnadssätt betyder nog mycket för många. I Sverige kan man könsstympa sina flickor, man kan ha kvar sina fruar oavsett antal och barbariska sedvänjor som halal och kvinnoförtryck ifrågasätts knappt. Checklistan kan kryssas i punkt efter punkt. Toppa det med världens mest generösa bidragssystem så är det lätt att se vad som kommer att hända och precis så har det också blivit.

Vill man stoppa och vända den strömmen är det alltså ”bara” att vända upp och ner på receptet som lockade alla dessa människor hit.

Ta bort de ekonomiska incitamenten. Folk måste äta men de behöver inga pengar. Enklaste möjliga logering och bespisning.

Gör klart att föresatsen alltid är att de som kommit ska åka hem så fort det blir säkert. Kan man åka på semester har man givetvis inga asylskäl. ”Flyktingbarn” som mirakulöst hittar sina föräldrar (eller barn) dagen efter att de fått PUT får återförenas i hemlandet.

Kriminalitet ska, självklart, alltid leda till hemresa.

Förbjud halal, all djurhållning ska ske med största möjliga hänsyn till djuren och religiös ritualslakt kan aldrig anses vara förenligt med sådan hänsyn. Även import av halalslaktat kött måste förbjudas, djuren lider inte mindre för att halspulsådern snittas upp och de får förblöda i något annat land.

Kvinnlig könsstympning är ett ohyggligt beteende och nästan 40 000 flickor och kvinnor i Sverige beräknas ha utsatts för detta. Flickor könsstympas både i Sverige och under resor till hemländerna. Föräldrar som utsätter sina barn för sådana missdåd ska självklart inte få stanna i Sverige utan skickas hem omedelbart.

Ett annat viktigt instrument är sanningen. Fram tills idag har invandrare kunnat begå nästan vilka brott som helst utan att det kommit fram till vanligt folk. Tvärt om har det aktivt tystats ner och i många fall har pressen förespeglat allmänheten att det varit svenskar som begått brotten. Den dagen varje invandrarbrott publiceras på samma sätt som brott som begås av svenskar blir det nog jobbigare att skita i lagen. Även om våldtäkt mot svenska flickor inte ses som något allvarligt i stora invandrargrupper så vill man säkert inte ha den negativa uppmärksamhet som följer med sådana brott.

Kanske borde man gå ännu längre? Kanske borde man göra en större skatteväxling i samband med detta där skattekakan minskas på bekostnad av att färre individer och organisationer kan leva på skattepengar. Olika intresseorganisationer för diverse ”minoriteter” som finansieras av det allmänna räknas i hundratal, kanske tusental. Människor som lever gott på andras arbete utan att tillföra något till det stora flertalet räknas i hundratusental. Om istället vanligt folk fick behålla mer av sin inkomst skulle vi kunna leva bättre, fler människor komma i jobb och vi skulle kunna få tillväxt igen. På riktigt, inte genom att bli fler eller på lånade pengar. Det skulle vara högerpolitik och det är det den här bloggen handlar om.

Varför det är dags att riva upp flyktingkonventionen

De flesta känner till Genèvekonventionen som reglerar asylrätten. Mindre känt är New York-protokollet som är det tillägg som möjliggör dagens asylindustri. Den ursprungliga konventionen kändes nödvändig efter andra världskrigets fasor och gav människor från Europa rätt att söka asyl i andra Europeiska länder. Också sådana saker som vem som är flykting regleras där, exempelvis kan inte krigsförbrytare hävda asylrätt.

Hur man tänkte när man författade New York-protokollet är däremot en gåta. Vad trodde man sig uppnå genom att ge möjlighet för människor att söka asyl på andra sidan jorden? Det är just detta tillägg till den ursprungliga Genèvekonventionen som göder flyktingsmugglarnas intäkter och gör att länder som Sverige och Tyskland inte längre är trygga länder med goda framtidsutsikter.

I en globaliserad värld har dessa gamla konventioner spelat ut sin roll, de har blivit en belastning och måste rivas upp. Under andra världskriget och tiden strax efter gav Sverige ungefär 200 000 människor en fristad och vi behövde inga högtravande dokument för att göra det enda rätta. De som kom visade också tacksamhet, jobbade och gjorde rätt för sig. En liten del blev kvar men de flesta reste hem igen när de fick möjlighet. Alla kunde inte resa hem eftersom deras länder ockuperades av Sovjetunionen och då fick de stanna. (Undantaget Baltutlämningen, modern svensk historias största skamfläck.)

Den formen av givande och tagande leder till kulturutbyte och ömsesidig gagn. Idag när araber och afrikaner kommer med väl inlärda rättigheter och långa kravlistor är resultatet ett helt annat. Vårt land skövlas av giriga lycksökare som passerat ett stort antal säkra länder för att ta sig till just det land som ger dem bäst avkastning på insatsen. För att tillskansa sig ännu mer rättigheter ljuger man (ofta) om ålder och ursprung.

Nej, det är dags att riva de förlegade dokument som satt sig som bojor kring våra fötter. De var illa genomtänkta och har för länge sedan passerat sitt bäst före-datum.

I nationens intresse

Många oroas av de medborgargarden som bildas runt om i landet. Särskilt polisen som ju förväntas ha våldsmonopolet i landet är alldeles extra oroade.

Men är medborgargarden något nytt? Knappast. Har polisen haft våldsmonopol i Sverige tidigare? Ens någonsin? Knappast det heller.

När jag var en liten knatte på 70-talet kan man nog säga att polisen var väldigt nära ett våldsmonopol. Idén att etniskt baserade gäng skulle beväpna sig och bestrida våldsmonopolet och hävda vissa stadsdelar som sina egna var för avlägsna för att ens utgöra kioskdeckarmaterial. Kanske i USA eller någon annanstans men inte i vårt lilla land.

Medborgargarden är inte heller något nytt, det som är nytt är att de agerar öppet och söker uppmärksamhet. Tidigare har medborgargarden efter bästa förmåga försökt att agera under radarn, som om de varit olagliga, vilket de faktiskt inte är. Blandas det in vapen och vad vi skulle kunna kalla ”uppsökande verksamhet” begår man brott men företeelsen i sig är inte olaglig.

Man ska inte heller underskatta betydelsen av att massmedia vill göra en poäng av att det dyker upp medborgargarden Just Nu, det passar ju den bild ”agendasättande medier” som exempelvis DN vill ge av läget och kan man sedan koppla ihop ett svartklätt medborgargarde med Folkets Demonstration, som ju inte hade något som helst att göra med varandra så ökar ju intresset ytterligare. Några lösnummer, eller snarare extra klick, blir det säkert också.

Nu när dammet lagt sig och vi kan konstatera att det mesta vi läst om de svartklädda i Stockholm varit påhittat och att det som egentligen hände var mer av en flygbladsutdelning och lite spända muskler återstår frågan om vad vi bör göra härnäst. Ska vi stödja den här företeelsen? Åt vilket håll driver den utvecklingen?

  1. Jag tror att händelser som den i Stockholm huvudsakligen handlar om att sätta press på polisen att agera. ”Om inte ni börjar ta vanligt folks säkerhet på allvar kommer vi att kliva in.”
  2. Jag tror att medborgargarden på gatorna i förlängningen är både verksamma mot brott och en bra ögonöppnare för människor som tidigare inte velat se den generella utvecklingen i Sverige. När människor som Magnus Betnér och Henrik Schyffert uttalar sig om att Sverige är ”tryggare än någonsin” är det risk att det finns människor som faktiskt tror på dem.

Förhoppningsvis finns det tillräckligt med ryggrad ute i kåren för att omöjliggöra Dan Eliassons jakt på vanliga svenskar istället för yrkeskriminella och illegala. Förhoppningsvis samlar sig också de borgerliga politikerna och avsätter den rödgröna röran och i förlängningen även den urusle Eliasson. Bara textraden ”Vem fan vill ha en svensk tjej? En discofitta utan hjärna?” från hans låt ”Knulla i Bangkok” borde ha diskvalificerat honom för alla offentliga positioner men istället blev låten spelad i Sveriges radio och svenskhataren förärad toppjobb efter toppjobb trots att han varit en katastrof på i princip varje post.

Men än så länge fortsätter Batra att stödja Löfven och hans vänsterregering. Medan vanligt folk i allt större grad vänder ryggen till låter moderatledaren gropen grävas allt djupare. Bättre beskrivning av svensk höger är svårt att uppbringa.